Rött hår (typ)
Har färgat (tonat menar jag) håret. Skulle bli rödbrunt men blev typ bara röd. Ganska nöjd ändå, vissa brukar ju faktiskt säga att jag är lite "rölätt". Hur som helst så bär jag upp min skinnjacka betydligt bättre i denna hårfärg!!
Nu ska jag gå och vara lärare för att sedan jobba kväll på ICA. Hoppas hinna köpa ett lipsyl innan mina läppar går i tusen bitar. Använder ett läppglans och det gör ju allt värre bara. Vintern är här - eksemen och de torra läpparnas årstid.
Nu ska jag gå och vara lärare för att sedan jobba kväll på ICA. Hoppas hinna köpa ett lipsyl innan mina läppar går i tusen bitar. Använder ett läppglans och det gör ju allt värre bara. Vintern är här - eksemen och de torra läpparnas årstid.
Till Måns
Fick en kommentar på föregående inlägg som jag tänker svara på.
Måns skrev som följer:
Kan ju bara säga att yttrandefriheten känns som något viktigare än feministiska samhällskritiska ideologier. Humor ses ur betraktarens öga och smaken är som baken som jag brukar säga. Även om jag själv inte ser humorn i bilden så betyder det inte att andra inte gör det och jag anser att konst (Ja det här kan absolut diskuteras om det är konst eller inte) inte borde censureras av något.
Vad beträffar att samhället berättar för kvinnor hur dem ser ut är en drastiskt generalisering av media, hur du sen som individ tolkar budskapet i median är upp till dig och ingen annan. Om du tolkar median som standarden för hur kvinnor och även män ska se ut så tycker jag något synd om dig för att du inte har den självkänslan att välja hur du själv ska se ut och låter istället en media som skapar en som du kallar det orimlig standard styra ditt val. Allt handlar om att välja att tänka fritt eller styras av median.
Jag måste säga att det är otroligt hårt av dig att ta bort dina två bekantskaper bara för att dem inte har samma humor som dig eller samma tänkande, världen består inte av liktänkande människor och om du ser ned på någon för att dem ser världen annorlunda så är du inte på något vis bättre än dem som skrattade, delade och kunde se humorn i det hela istället för att se det kritiska perspektivet.
Ta inte allt på så stort allvar, det finns bättre saker att ägna energi åt än att censurera folk, tro mig ett liv med censur är betydligt värre än ett liv med media som man stör sig på. Fråga bara Nazityskland, Nordkorea, Sovjet och även Sverige innan tryckfrihetsförordningen.
Hoppas du inte tar illa upp utan istället funderar lite över vad som är värt att ta ställning mot! peace!
Vad beträffar att samhället berättar för kvinnor hur dem ser ut är en drastiskt generalisering av media, hur du sen som individ tolkar budskapet i median är upp till dig och ingen annan. Om du tolkar median som standarden för hur kvinnor och även män ska se ut så tycker jag något synd om dig för att du inte har den självkänslan att välja hur du själv ska se ut och låter istället en media som skapar en som du kallar det orimlig standard styra ditt val. Allt handlar om att välja att tänka fritt eller styras av median.
Jag måste säga att det är otroligt hårt av dig att ta bort dina två bekantskaper bara för att dem inte har samma humor som dig eller samma tänkande, världen består inte av liktänkande människor och om du ser ned på någon för att dem ser världen annorlunda så är du inte på något vis bättre än dem som skrattade, delade och kunde se humorn i det hela istället för att se det kritiska perspektivet.
Ta inte allt på så stort allvar, det finns bättre saker att ägna energi åt än att censurera folk, tro mig ett liv med censur är betydligt värre än ett liv med media som man stör sig på. Fråga bara Nazityskland, Nordkorea, Sovjet och även Sverige innan tryckfrihetsförordningen.
Hoppas du inte tar illa upp utan istället funderar lite över vad som är värt att ta ställning mot! peace!
Jag svarar:
Vad gäller yttrandefriheten, på Facebook i detta fall, tycker jag är lite skev. Det finns en rad exempel på olika feministiska budskap som av helt oförståeliga anledningar blivit anmälda och borttagna från sidan. Till exempel länken trettiotreanledningar som blev helt omöjlig att dela vidare på Facebook, även fast den inte kränker någon. Samtidigt får enormt hatiska och kränkande kommentarer ofta stanna kvar. Och förresten så tycker jag att feministiska samhällskritiska ideologier är minst lika viktiga som yttrandefriheten eller vad som helst annat som hör politiken till.
Hur som helst så tycker inte jag att mitt inlägg propagerade för censur och stopp mot yttrandefriheten överhuvudtaget. Jag kommenterade helt enkelt något som jag inte gillade för att få människor, eller kanske bara nån människa, att tänka till lite. Mitt budskap var att det inte kanske bara handlar om en "rolig" bild, utan om något större som kan vara svårare att se och förstå.
Angående median så matas vi människor med intryck från olika håll all vår vakna tid. Media visar allt som oftast upp perfekta människor som berättar för oss om hur vi kan bli precis som dom och jag tror att det är svårt att inte påverkas. Eller rättare sagt så tror jag att det är omöjligt att inte påverkas, på både gott och ont naturligtvis. Tyvärr har alla inte förmågan att välja vad de vill påverkas av.
Budskap som
"Köp den här krämen, så får du lika fin hy som mig"
"Köp den här parfymen, så får du mitt självförtroende och en massa snygga tjejer"
"Ät det här så förlorar du 10 kg"
hör och ser vi varje dag och vi ser resultatet av det genom att många lider av ätstörningar och svälter sig, små barn tycker att de är fula och tjocka, många mår dåligt över utseende och sin egna person för att de inte når upp till de krav som samhället i stort många gånger ställer på en. Jag är säker på att media har en stor roll i detta.
Åter igen är censur ingenting jag är för, som du fått för dig. Att ta Nazityskland, Nordkorea och Sovjet som exempel är att dra det för långt. Däremot så tycker jag att det är förkastligt att sådant som visar upp en negativ syn på kvinnor delas vidare och ses på som någonting humoristisk. Bilden jag kommenterade är ett av många liknande exempel.
Jag bestämde mig för att skriva ett inlägg om bilden för att få andra att se det ur mitt perspektiv, då jag lessnat på att se det ur andras. Jag valde att lägga energi på det för att jag tycker att det är viktigt - precis som du valde att lägga energi på att skriva en kommentar om din syn på saken. :)
Mäns humor
Det florerar en del skit på Facebook. Senaste skiten jag sett är bilden nedan. Tyvärr så är två av de 255 758 personerna som tycker bilden är rolig och gillar den bekanta till mig vilket gjorde att den hamnade i mitt nyhetsflöde och upprörde mig. Här har vi en bild på kanske en helt vanlig tjej, en tjej med smink, långt hår och urringning. Jag gissar att hon inte är prostituerad. Det här kan vara VEM SOM HELST, som tagit en bild på sig själv och lagt upp på det härliga internet. Någon tänkte att "nu jävlar ska jag göra en rolig bild" och lyckades med det genom att kalla en tjej för hora. Är det verkligen roligt? Nu får ni tre sekunder på er att fundera ut om det är det.
NEJ! Det är inte roligt. Det är inte något annat än strukturer i samhället som rättfärdigar förtryckande, i detta fall slutshaming, av kvinnor.
Exempel:
Hela samhället berättar varje dag för tjejer hur dom ska vara 1: Snygga, smala, sexiga, sminkade, fixade, fönade och målade.
Hela samhället berättar varje dag för tjejer hur dom ska vara 2: Oskuldsfulla, inte "för mycket", ödmjuk, snäll moder/syster/hustru.
Att leva upp till allt detta är orimligt och är ett väldigt effektivt sätt att trycka ned kvinnor på. "De ska vara si, men inte så." Lever du upp till ett ideal är det lätt hänt att du trillar dit för ett annat (och blir ett offer under skällsord som till exempel "hora"). En kvinna kan aldrig vara helt rätt.
Nä, nu ska jag göra det enda rätta: ta bort dom som gillar bilden från min Facebook. :)
Ludvig
"1, 2, 3: SÄG DET! Nähä, okej. Nu då? Nu säger du det! Du vet precis vad du ska säga, Hanna." Jag sa det inte direkt, det dröjde ett tag. Efter alldeles för många repetitioner i mitt huvud sa jag det: "Jag tycker om dig jättejättemycket Ludvig."
Vi var hemma hos honom och kramades i en trång soffa. Vi var ensamma, som vanligt. Hans föräldrar var borta på semester fortfarande och jag var glad över det. En sak i taget, liksom.
Vi hade inte legat där särskilt länge. Ludvig hade det men inte jag. Jag hade suttit i en fåtölj bredvid medan vi såg på Sunes sommar och åt Riesen. När eftertexterna började rulla kunde man höra en nervös Ludvig: "Eeh.. Ska du inte komma och lägga dig här? Det där ser inte.. inte så bekvämt ut." Jag log. Det var visst bekvämt. Hur bekvämt som helst. Ändå så ångrade jag mig så fort jag satt mig när jag kom. Jag hade mycket hellre suttit i soffan nära honom från första stund, men vågade naturligtvis inte byta plats. Som tur var frågade han till slut. Och jag såg igenom ursäkten om att jag skulle ha det obekvämt. Därför log jag.
Jag la mig framför honom i soffan. Vi skulle se en till film. Tidigt in i den nya filmen, som jag inte riktigt minns vad den handlade om, vände jag mig om mot honom. Så sa jag det. Till svar fick jag en glad Ludvig. "Detsamma" sa han. Och just där ångrade jag vad jag precis sagt. Han rättade sig, om än medelmåttigt: "Eeehh nää va säger jag, jag menar att jag gillar dig också."
Någon vecka senare träffades vi igen och han frågade om vi skulle bli ilag, med precis de orden. Klart vi skulle! Jag trodde nästan att vi var "ilag" redan, men blev glad över att han frågade så att vi både visste säkert. Det var den 11:e augusti 2012 vilket betyder att vi nu har varit tillsammans i drygt ett år. Ett år som gått fort. Kanske för att jag har så kul med honom. Vi skrattar mycket ihop, vi diskuterar och lär varandra saker (kanske han som lär mig mest), hittar på saker, kramar och stöttar varandra när det är på sin plats. Allt det vill jag fortsätta med, så länge det bara vill sig.
För ett år sen tyckte jag om dig jättejättemycket, nu älskar jag dig.
Det känns skönt att nyförälskelsen lagt sig. Jag vet inte hur länge jag skulle orkat med handsvetten som kom med all nervositet jag kände inför att träffa dig i början.
