hannajonsson

"1, 2, 3: SÄG DET! Nähä, okej. Nu då? Nu säger du det! Du vet precis vad du ska säga, Hanna." Jag sa det inte direkt, det dröjde ett tag. Efter alldeles för många repetitioner i mitt huvud sa jag det: "Jag tycker om dig jättejättemycket Ludvig."

 

Vi var hemma hos honom och kramades i en trång soffa. Vi var ensamma, som vanligt. Hans föräldrar var borta på semester fortfarande och jag var glad över det. En sak i taget, liksom.

 

Vi hade inte legat där särskilt länge. Ludvig hade det men inte jag. Jag hade suttit i en fåtölj bredvid medan vi såg på Sunes sommar och åt Riesen. När eftertexterna började rulla kunde man höra en nervös Ludvig: "Eeh.. Ska du inte komma och lägga dig här? Det där ser inte.. inte så bekvämt ut." Jag log. Det var visst bekvämt. Hur bekvämt som helst. Ändå så ångrade jag mig så fort jag satt mig när jag kom. Jag hade mycket hellre suttit i soffan nära honom från första stund, men vågade naturligtvis inte byta plats. Som tur var frågade han till slut. Och jag såg igenom ursäkten om att jag skulle ha det obekvämt. Därför log jag.

 

Jag la mig framför honom i soffan. Vi skulle se en till film. Tidigt in i den nya filmen, som jag inte riktigt minns vad den handlade om, vände jag mig om mot honom. Så sa jag det. Till svar fick jag en glad Ludvig. "Detsamma" sa han. Och just där ångrade jag vad jag precis sagt. Han rättade sig, om än medelmåttigt: "Eeehh nää va säger jag, jag menar att jag gillar dig också."

 

Någon vecka senare träffades vi igen och han frågade om vi skulle bli ilag, med precis de orden. Klart vi skulle! Jag trodde nästan att vi var "ilag" redan, men blev glad över att han frågade så att vi både visste säkert. Det var den 11:e augusti 2012 vilket betyder att vi nu har varit tillsammans i drygt ett år. Ett år som gått fort. Kanske för att jag har så kul med honom. Vi skrattar mycket ihop, vi diskuterar och lär varandra saker (kanske han som lär mig mest), hittar på saker, kramar och stöttar varandra när det är på sin plats. Allt det vill jag fortsätta med, så länge det bara vill sig.

 

För ett år sen tyckte jag om dig jättejättemycket, nu älskar jag dig.