hannajonsson

Det finns många som har det väldigt tufft. Det finns människor som lever under ständigt dödshot i krig, människor som är fattiga och dör i svält, sjuka människor, hungriga människor, våldtagna människor som till råga på allt själv blir anklagade för att ha gjort fel, det finns barn som blir misshandlade dagligen, vuxna som blir misshandlade, människor blir diskriminerade, kvinnor nedtryckta i allt de gör bara för att de är just kvinnor, män som pressas till att vara någon annan än sig själv för att mansnormen är så starkt befäst, personer som utsätts för hat på grund av religion eller hudfärg eller en yttepytteliten brytning, djur som blir illa behandlade, barn som blir mobbade, det finns kvinnor i Afghanistan som döms till fängelse för att de "förlöpt hemmet", kanske rymt från en man som de tvingades gifta sig med när de var 10 år gamla och sedan dess blivit torterade på olika sätt.

 

Det sistnämnda vet jag för att jag såg en dokumentär om det häromdagen. Den var talande och beskrev hur kvinnorna kände sig mer fria inom fängelsets murar än utanför där de allvarligt skadat familjens heder. Men vem bryr sig om att kvinnorna är skadade? Ingen. Ingen ser det.

 

Rätt ofta tänker jag att det hade varit skönt att bara slippa bry sig om alla orättvisor. Varför ska jag, som är extremt priviligerad på många sätt, må dåligt över andra som inte haft lika tur? Är inte det slöseri med ett gott liv? Men nej, jag kan inte sluta bry mig eller sluta bli psykiskt påverkad av all jävlighet.

 

Idag blev jag glad och peppad för jag fick mer i lön än vad jag trott. Började planera lite smått hur jag skulle köpa den där tröjan, de där byxorna, det där vinet, det där läppstiftet och fanimig jag ska nog köpa det där halsbandet också. Samt gå på bio för 150 spänn. Där sitter jag i skinnsoffan med min macbook för 10.000 kronor som jag fått från min far i studentpresent och skriver en handlingslista samtidigt som platt-tvn står på bara för att det "är trevligt med lite ljud i bakgrunden". Där sitter jag i en härlig, varm, trygg miljö jag absolut inte gjort något speciellt för att förtjäna. Att jag ens fått en studentpresent är fel. Borde det inte räcka med att få gå några år i skolan och lära sig litegrann? Vissa får ju inte ens det. Andra går till jobbet på mornarna när de är sju bast. Ofta oavlönat. Där sitter jag och är lite glad över de mest onödiga sakerna medan någon annan, kanske bara i ett hus intill, gråter för att något överjävligt hänt.

 

 

 

Vad fan ska jag göra? Mitt dåliga samvete hjälper inte.

 

Igår var jag, som många andra, ute på galej. Jag hade väldigt trevligt, en liten stund i alla fall. Min kväll blev dessvärre förstörd när jag behövde försvara mina feministiska och anti-homofoba (ni förstår vad jag menar) uttalanden. Självklart ska man kunna stå för sina åsikter och kunna diskutera dem om någon ställer sig emot något, men det är inte optimalt att göra det när man druckit och inte direkt är sitt bästa jag.

 

Det är lätt hänt att man blir för upprörd. Det blev jag. Jag försökte behålla mitt lugn så långt det gick, men efter ett tag brast det för mig. Dels på grund av att jag var ensam med mina åsikter mot flera andra med sina. Det var intressant att mina vänner gjorde det enda rätta och valde att hölla sig utanför diskussionerna, eftersom att det helt enkelt inte gällde dem, medan andra kunde lägga sig i fritt utan att egentligen ha så stor koll på vad som egentligen diskuterades.

Det är pinsamt att jag brydde mig så mycket och ens välkomnade diskussion i ett sådant tillstånd. Men då tänker jag "att inte ta diskussionen är som att lägga sig". Jag gav förslaget att jag kunde ringa upp en av personerna idag, i nyktert tillstånd, men det verkade inte så intressant. Ändå så letade jag upp numret och ringde upp henom i förmiddags och bad om ursäkt för att jag blivit lite väl arg, men också för att jag ville förklara vad jag egentligen menade. Jag hoppas att det uppskattades.

 

Jag vill göra skillnad med mina åsikter, jag vill att andra ska förstå mig. Men jag vill inte ta diskussionen med den som kontrar med "Hur många kvinnor har du sett i body builder-reklam?" när jag frågar, retoriskt, hur många män vi ser i till exempel antirynkkrämsreklamer (ett exempel på att kvinnor ska jobba emot sitt åldrande utseende, medan män inte har det kravet på sig på samma vis) eller säger att i Sverige har minsann kvinnor och män lika lön (när verkligheten visar på något helt annat) så arbetet för jämställdhet behövs inte längre. Då tror jag inte att man vill förstå. Om hen använt en annan metod kanske jag velat lyssna lite noggrannare på vad hen sa. Och vem vet? Om jag använt en annan metod än att stå och halvskrika med massa vin i kroppen hade kanske hen velat lyssna på mig också.

 

Men oj, vad kul det är att ha åsikter. Något att stå för. Det är också kul att engagera andra. Diskutera mera!

 

 

....men inte med 1,5 i promille

 

 

Personerna på bilden har inget med texten att göra. Förutom hon i mitten.